söndag 24 november 2013

Filosofiska samtal och kollegahandledning - en del av vårt värdegrundegrundsarbete

För att få möjlighet att fördjupa vårt resonemang kring pedagogiska frågor startades det  upp Pedagogiska caféer av specialpedagogteamet på Furuparksskolan under förra våren. De första träffarna hade temat inkludering och vi såg en filmad föreläsning om hur de arbetade framgångsrikt med inkludering av alla elever i Nossebro . Andra gången så föreläste professor Åsa Gardelli, om specialpedagogik och inkludering och teorier om hur man kan arbeta med filosofi med elever. 

Därefter så hade vi praktiska övningar med filosofiska samtal i kollegiet under ledning av doktorander i filosofi från Luleå tekniska universitet. Man kan läsa mer om filosofiska samtal i den matnyttiga skriften Förskolans och skolans värdegrund - förhållningssätt, verktyg och metoder (Skolverket): "Filosofiska samtal bygger på idén om en undersökande gemenskap som stimulerar deltagarna att tillsammans förstå och koppla samman de stora frågorna med vår egen vardag" (s.82).




Detta arbetssätt har gett mersmak och nu testar en lärare och fritidspedagog denna metod som en del i vårt värdegrundsarbete på skolan.

Under den här hösten har vi fortsatt med ett antal pedagogiska caféer per termin, dels de som är öppna för alla lärare/pedagoger på skolan samt två pedagogiska caféer som bara riktar sig till förskollärare och fritidspedagoger. Detta för att behovet av pedagogiska samtal tyvärr inte hinns med under de veckovisa men alltför korta APT vi har tillsammans. 

Första gången vi träffades i  "för/fri" så var det fokus på lärportalen EdWise och skapande av "rum" i portalen för de elva olika fritidshemmen. Det är en del i synliggörandet av fritidshemsverksamheten samt att bli mer digitala och kunna kommunicera ut vår verksamhet på olika sätt.

Andra gången vi träffades var temat Kollegahandledning utifrån dilemman. En av förskollärarna hade arbetat framgångsrikt med detta under VFU-utbildningen och ville delge sina arbetskamrater denna metod. Vanligtvis är vi mycket snabba att komma med råd när någon berättar ett problem. Kanske så snabba att vi inte ens hinner reflektera över vad dilemmat/problemet egentligen handlar om. Innan vi startade utsåg vi en observatör som skulle sammanfatta deltagarnas tankar och idéer och en samtalsledare som fick hålla ihop samtalet.

Vi startade med ett dilemma som en fritidspedagog ville ventilera: Hur ska vi få eleverna mer delaktiga i sitt lärande på fritids?  De flesta eleverna är delaktiga och tar stort ansvar över aktiviteter, men upplevelsen att ju äldre eleverna blir desto mindre vill de vara delaktiga. 

Ett mycket intressant dilemma då grundbulten i vår utbildning handlar om hur vi ska fostra eleverna till att ta allt mer ansvar och ha inflytande över verksamheten. 

Vi som satt i samtalsringen var mycket sugna att på en gång komma med förslag och tips om hur man skulle kunna göra för att få eleverna mer delaktiga, men den utsedda samtalsledaren höll oss i ett järngrepp och varje deltagare skulle istället ställa öppna frågor till ärendeägaren så att problemet/dilemmat fick fler dimensioner. Hade man ingen fråga fick man passa. Vi gick laget runt ett antal gånger tills vi kände oss nöjda. Ärendeägaren svarade kort och koncist på frågorna, inga långa utläggningar. 

Exempel på frågor från gruppen: Är det både pojkar och flickor? Är det mer konflikter bland de äldre? Tror du att mer inflytande kan ändra på detta? Tror du att de känner sig osäkra på ansvaret?


Därefter så fick ärendeägaren redogöra för olika lösningsförslag som hon redan nu kände var möjliga genom frågorna.Sedan följde s k "rådgivande rundor" där observatören skrev upp alla råd som samtalsgruppen kom med. Helst ska dessa skrivas på blädderblock så att de blir synliga för deltagarna och att det är lättare att sammanfatta samtalet. 

Exempel på råd från gruppen: Ha som rutin att fånga upp de äldre barnen varje dag för att bekräfta dem, ge dem olika ansvarsområden, att de äldre får bli än mer uttalade förebilder för de yngre, ge mer ansvar till de äldre som att låta dem planera och utföra aktiviteter osv

Efter några rundor med råd, fick ärendeägaren gå igenom listan med råd som hon bedömde var tänkbara att agera utifrån och varför.

Avslutningsvis så fick observatören sammanfatta samtalet och ärendeägaren fick själv berätta om hon tyckte att hon fått stöd i sitt dilemma.

Ett mycket intressant arbetssätt som tog nära två timmar. Att få möjlighet att sitta och samtala i lugn och ro utan några att några quick fix-metoder presenterades kändes bra för alla deltagare. Den som presenterade dilemmat fick råd samtidigt som vi som var hennes samtalspartners lärde oss mycket, dels om oss själva som kommunikatörer men också att vi genom delaktighet och lyssnande fick ett mer fördjupat tänkande om generella förhållningssätt i den dagliga verksamheten med våra elever. Läs gärna denna  lathund till hur arbetsgången för kollegahandledning kan gå till. En metod som  liksom filosofiska samtal är applicerbart på samtal med elever i grupp.




 Tips på fördjupad läsning om kollegahandledning Förutsättningar för reflektion i skolans värld : En aktionsforskningsstudie om kollegahandledning av Eva Hansson (2011) samt boken Kollegahandledning i skolan (Studentlitteratur)




















1 kommentar:

  1. Det var exakt denna modell vi arbetade med i VFU-kursen på LTU för en månad sedan. Mycket bra modell och det blir mycket som lyfts på ett bra sätt. Att alla får komma till tals är väldigt bra och att ärendeägaren får ta till sig rådet eller förkasta det är också befriande. Hur ska vi få in detta arbetssätt så att det förekommer med jämna mellanrum?

    SvaraRadera