måndag 1 april 2013

Rektor - ett komplext uppdrag


Efter snart fem månader som rektor börjar jag sakta men säkert hitta en väg in i arbetet att vara pedagogisk ledare och ytterst ansvarig för en skola. Vi är två rektorskollegor som delar på ansvaret, vilket om möjligt har gett mig en lugnare introduktion än många andra som själva måste hitta vägen och kanske snubblar på alltför besvärliga trådar i onödan. 

Många gånger under den här tiden har jag funderat på rektorsjobbets komplexitet. Administration (förutom möten) är en stor del av arbetets vardag. Att lära sig göra rätt prioriteringar är nödvändigt för att få en tydlig struktur i den dagliga tillvaron. För mig handlar det mycket om hur jag på bästa sätt ska kunna prioritera fysisk närvaro bland eleverna och mina medarbetare i klassrum och fritidshem. Min ambition är att vara närvarande, och fast än många luttrade säger att det inte kommer att hålla, så måste det vara en av rektorsjobbets viktigaste fråga att arbeta för: Att få möjlighet att vara mer synlig, delaktig och närvarande i den dagliga verksamheten. Det är exakt samma situation som lärare står inför  arbetet med all skriftlig omdömesskrivning. Låt dem lägga mer krut på undervisningen, i mötet med eleverna, inte i dokumentationen om den. 

Som den pedagogiska ledare jag är kommer medarbetare till mig och vill få svar på olika typer av frågor och funderingar som rör vägledning om elever, undervisning eller fritidshemsverksamhet. I början tyckte jag det var snudd på märkligt, även fast jag så mycket väl vet att pedagogisk ledning är rektorsuppdragets kärna. Jag var ju själv full av tusen frågor som snurrade i huvudet. Hur skulle jag kunna vägleda när jag själv behövde så många svar? Men att få problem presenterade och sedan vara tvungen att hitta fram till lösningar, ger möjlighet till oanad kreativitet (för det mesta). Ofta räcker det med ett samtal med ex läraren för att vi tillsammans kan hitta vägar ut ur en problematisk situation. En fördel är att jag som f d lärare kan känna igen mig i tidigare erfarenheter och visa på hur jag gick tillväga. Även fast det kanske inte är lösningen i den speciella situationen så tror jag på dialogens kraft. Genom att sätta ord på det man funderar på tillsammans med andra kommer man fram till insikter som bär vidare.

För mig personligen är sociala medier och fram för allt Twitter (@elisabethland) ett bra exempel på ett ställe där jag för dialog om olika typer av skolfrågor. Med mitt "utvidgade kollegium" med andra lärare och rektorer som jag lärt känna där, bygger jag upp min kompetens kring olika ämnen. Utan dem vore jag inte hälften så klok som jag är idag. Genom nätverk och kollegialt lärande växer man, både som människa och som ledare och förhoppningsvis lär jag mig på vägen vad som fungerar och inte fungerar i olika situationer. En insikt som jag försöker förmedla till mina medarbetare som ännu inte hittat till Twitter.

Det som upptar mycket av min tid nu är att försöka förstå komplexiteten med den dubbla styrningen i mitt arbete som rektor. Som kommunal tjänsteman har jag fått en pott med pengar att använda för alla utgifter i skolan. Mitt mål  är att nå en "budget i balans" men samtidigt ska jag se till att eleverna når den kunskapsinhämtning som de har rätt till genom olika statliga styrdokument - läroplan och skollag. Dessa två uppdrag är inte alltid lätta att förena. Alla måste naturligtvis lära sig att rätta "mun efter matsäck" men samtidigt kan det ibland vara svårt att "trolla" när pengarna inte täcker de olika skriande behov en skola har. Behovet kan bestå av fler fysiska personer kring eleverna för att nå målen, men det kan också vara behov av digitala verktyg för att lärarna ska kunna arbeta på ett mer tidsenligt sätt enligt våra nationella styrdokument.

Digitaliseringen är något som jag gärna diskuterar och säkerligen kommer att vidröra längre fram i bloggen. Tillsammans med en annan rektorskollega har jag skrivit en debattartikel som lett till en del artiklar om hur skolan ser ut angående detta i lokalpressenI de övergripande målen och riktlinjerna står det exempelvis att eleverna efter genomgången grundskola ska kunna "...använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande..." 
Jag anser att dagens digitala verktyg i form av datorer, ipads, smart boards etc inte konsekvent ska ställas mot andra resurser i en skola. Jag hoppas mycket på politikerna i vår kommun och att de tar sitt ansvar över det alltmer skriande behovet av att säkerställa likvärdigheten i kommunens skolor vad gäller digitala verktyg.

Efter dessa månader på skolan har jag börjat få ett helhetsperspektiv över verksamheten, trots att jag varje dag ser nya saker och lär mig kontinuerligt hur allt hänger i hop. Navet på skolan är naturligtvis i första hand alla fantastiska elever i åldrarna 6-13 år och de viktiga lärare/fritidspedagoger/förskollärare som vägleder dem i lärande. Den professionalitet dessa pedagoger visar genom att ständigt lösa situationer trots exempelvis återkommande vikariebrist är djupt imponerande, dock inte acceptabel på något sätt. Det gör att det finns en mening att fortsätta arbeta för en skola i ständig utveckling, trots tröttheten när mailboxen är överfull och olika skrivelser väntar på att skrivas. 

Inget arbete är viktigare än arbetet tillsammans med vår framtid - barnen. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar